Jag går som katten kring het gröt.
Skriver inte om det som ligger mig allra närmast om hjärtat. Berör det bara, så som katten med sin nos känner värmeböljorna från den heta grötskålen.
Så som politiker som inte vågar tala om det som är svårt och känsligt och visa sina känslor inför orättvisor och grymhet. De vill var politiskt korrekta. De går också som katten kring het gröt.
Jag måste berätta vad jag vet och har upplevt, det är mitt ansvar inför eftervärlden.
Trots att det är svårt att finna de rätta orden och trots att det är så ofattbart att man har svårt att tro att det är sant. Jag måste berätta ändå, för det är sant.
...men inte just nu, inte idag, för jag har ingen mat färdig i kylskåpet och om jag börjar berätta så minns jag allt med hela kroppen och då finns ingen kraft att ordna med matintag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar