Rättvist?

Jag läser det ordagranna referatet av Breiviks förklaringar och beskrivningar till den 22 juli 2011.
Det slår mig att ordet orättvisa är så centralt i hans förklaring av motivet. Att han tycker högerextrema åsikter blivit bemött med arrogans och nonchalans och censurerats. Att demokratiprocessen inte har fungerat för alla de som har denna världsbild med dessa känslor.

Åsikter kan aldrig ta döds på genom våld. De flyger bara vidare från huvud till huvud, som en envis fluga som inte låter sig fångas. Inte heller genom att ignorera kan åsikter försvinna. Den typen av inställning känner jag igen från överklassens uppfostringsmetoder.  Att förinta genom att intetgöra. Att misskreditera budbäraren och att inte kännas vid eller erkänna ämnet. Som att hålla en sprattlande katt ifrån sig, tills den av ren utmattning ger upp. Jo, katten slutar sprattla, men hela dess inre har blivit förbytt. Den kommer att sky sin plågare och nästa anfall kan bli för att bita, riva och klösa med dödandet som mål.

Obegripligt

Det är ofattbart. Obegripligt för de allra flesta och osannolikt för de som anar bilden. Det som försiggår är fullständigt oacceptabelt. Det är fruktansvärt. Det kan inte vara sant. Det får inte vara sant.
Det måste vara en fantasi. En uppdiktad historia. Det mest sannolika är att det inte är sant.

Den som tänker så måste jag påminna om att verkligheten inte sällan överträffar dikten. Just för att den är så osannolik. När alltför många osannolika faktorer sammanträffar och kokar tillsammans, då blir det en riktigt soppa. En soppa utan väldoft. En soppa med speciella ångor.
Den stinker. Den skapar kväljningar.
Få står ut att röra i den. Ännu färre vill smaka.

Jag vill ha en bättre värld

Så många talar om att samhället har blivit så hemskt. Det spelar ingen roll vad det handlar om, allt möjligt kan vara viktigt för var och en. Det är fenomenet jag vill belysa. Alla har någonting att klaga på, vare sig det är smått eller stort i andras ögon. Saken är den att vi inte har tid att klaga längre, vi måste göra något. Nu!
Det går inte att skjuta över ansvar på våra politiker och tro att de tar hand om allt på bästa sätt. De gör inte det. Det fungerar inte. Liksom oss själva är politiker bara människor med egna intressen. Vi måste alla dra vårt strå till stacken, och bidra med det vi vet och kan och framför allt bidra med det vi önskar få. Jag vill ha en bättre värld. Ett bättre samhälle och ett bättre liv den korta stund jag har på jorden.
Jag vill dra mitt strå till stacken. Jag önskar att ni vill hjälpa till.